Heh… :)

Jag blev just officiellt utsedd till plättmästare!!!!!!!!!!!!

Urheilu… Kärsimys? Nautinto? Molemmat? :)

Dags att försöka skriva ngt igen… Upplevde något konstigt idag… Var för första gången på länge ensam ute på länk… Springande i helt ordentligt fart…

Hade nästan glömt hur tungt, men samtidigt roligt det är att träna… Kalla mig galen om ni vill men… När jag var ute och springa… Rak motvind, snöstorm som typ blåste vågrätt i ansiktet… Snön / slasket fastnade i ögonbryn, skägg o.s.v.. Förvandlade dem till istappar… Mitt under länken upptäckte jag en trappa… 57 trappsteg (jag hann räkna) lång… Inte så lång, men… Beslöt mig för att upprepa en träning jag utförde som ung lovande (?) toppidrottare..

Sprang och hoppade och hade mig upp för trapporna… Sammanlagt 25 gånger… Sen sprang jag hem tillbaks… Var kanske inte roligt, var kanske inte varmt och skönt… Men på något underligt sätt känns det ändå helt super-bra att ta ut sig… Helt och hållet! Kom hem, tog en lång varm dusch… Och tänkte skriva dethär efter det… Hann knappt öppna sidan så somnade jag… På sängen… Vaknade just och tänkte att jag skriver klart dethär… 

My point? Lite svårt att beskriva känslan jag syftar på… Men då du tagit ut dig lite över den gräns du själv klarar av… Och sen kommer hem… Känslan att bara ligga, och veta att man gjort ngt… Känns bra… Hmm… Ska försöka beskriva dethär utförligare i ngt skede…

Nu skall jag fortsätta sova och drömma om min älskade Hanna som är i Nepal och som jag saknar i massor… <3

Honey, if you read this: I LOVE YOU!!!!! <3 Forever…

Casper is over and out…

Ännu om saknad…

Tänkte fortsätta lite om samma ärende som mitt livs första blogg (här under) delvis handlade om… Nämligen saknad…

Var igår på min kompis bröllop! Det var fint att se två förälskade människor säga ja till varandra… Och inför gud lova varandra evig kärlek… Det som skulle ha gjort bröllopet perfekt skulle ha varit att ha Hanna vid min sida…

Saknaden jag känner är enorm men jag kom underfund med att jag ändå är den lyckligaste mannen i världen! Varför? Jo…

Jag har någon att sakna! <3

Jag har någon som saknar mig! <3

Jag har någon att älska! <3

Jag har någon som älskar mig! <3

Jag har någon som valt att leva resten av sitt liv med mig! <3

Jag har något underbart att vänta på! Att få återse min älskade Hanna! <3

Jag har något att se framemot! Ett långt och underbart liv tillsammans med den jag älskar, Hanna! <3

Så om man tar i beaktande just nämnda saker… Så är jag lycklig! Fast den jag älskar är ensam mitt i Nepal och jag är här… Hanna har lärt mig en sak! Nyckelordet till allting är TILLSAMMANS!

Fast Hanna är där och jag är här så har vi ändå varandra… I tankarna, genom känslor, underbara minnen och mycket mer… Om inte SÅ länge mer ses vi igen… Och den stund vi återses kommer att bli ljuvlig!

Imorgon skall jag annars och hämta mina flygbiljetter!

Bild från Patan, Nepal… Staden där Hanna bor…
Hanna, om du ser bilden… Kan du gissa bildens “budskap”!?