Jag blev just officiellt utsedd till plättmästare!!!!!!!!!!!!

Dags att försöka skriva ngt igen… Upplevde något konstigt idag… Var för första gången på länge ensam ute på länk… Springande i helt ordentligt fart…

Hade nästan glömt hur tungt, men samtidigt roligt det är att träna… Kalla mig galen om ni vill men… När jag var ute och springa… Rak motvind, snöstorm som typ blåste vågrätt i ansiktet… Snön / slasket fastnade i ögonbryn, skägg o.s.v.. Förvandlade dem till istappar… Mitt under länken upptäckte jag en trappa… 57 trappsteg (jag hann räkna) lång… Inte så lång, men… Beslöt mig för att upprepa en träning jag utförde som ung lovande (?) toppidrottare..

Sprang och hoppade och hade mig upp för trapporna… Sammanlagt 25 gånger… Sen sprang jag hem tillbaks… Var kanske inte roligt, var kanske inte varmt och skönt… Men på något underligt sätt känns det ändå helt super-bra att ta ut sig… Helt och hållet! Kom hem, tog en lång varm dusch… Och tänkte skriva dethär efter det… Hann knappt öppna sidan så somnade jag… På sängen… Vaknade just och tänkte att jag skriver klart dethär… 

My point? Lite svårt att beskriva känslan jag syftar på… Men då du tagit ut dig lite över den gräns du själv klarar av… Och sen kommer hem… Känslan att bara ligga, och veta att man gjort ngt… Känns bra… Hmm… Ska försöka beskriva dethär utförligare i ngt skede…

Nu skall jag fortsätta sova och drömma om min älskade Hanna som är i Nepal och som jag saknar i massor… <3

Honey, if you read this: I LOVE YOU!!!!! <3 Forever…

Casper is over and out…

Tänkte fortsätta lite om samma ärende som mitt livs första blogg (här under) delvis handlade om… Nämligen saknad…

Var igår på min kompis bröllop! Det var fint att se två förälskade människor säga ja till varandra… Och inför gud lova varandra evig kärlek… Det som skulle ha gjort bröllopet perfekt skulle ha varit att ha Hanna vid min sida…

Saknaden jag känner är enorm men jag kom underfund med att jag ändå är den lyckligaste mannen i världen! Varför? Jo…

Jag har någon att sakna! <3

Jag har någon som saknar mig! <3

Jag har någon att älska! <3

Jag har någon som älskar mig! <3

Jag har någon som valt att leva resten av sitt liv med mig! <3

Jag har något underbart att vänta på! Att få återse min älskade Hanna! <3

Jag har något att se framemot! Ett långt och underbart liv tillsammans med den jag älskar, Hanna! <3

Så om man tar i beaktande just nämnda saker… Så är jag lycklig! Fast den jag älskar är ensam mitt i Nepal och jag är här… Hanna har lärt mig en sak! Nyckelordet till allting är TILLSAMMANS!

Fast Hanna är där och jag är här så har vi ändå varandra… I tankarna, genom känslor, underbara minnen och mycket mer… Om inte SÅ länge mer ses vi igen… Och den stund vi återses kommer att bli ljuvlig!

Imorgon skall jag annars och hämta mina flygbiljetter!

Bild från Patan, Nepal… Staden där Hanna bor…
Hanna, om du ser bilden… Kan du gissa bildens “budskap”!?

saknar [s'a:knar] saknade saknat sakna verb – vara ledsen för att man inte längre har (något eller någon)

älskar ['el:skar] älskade älskat älska (!) verb – känna kärlek till, vara kär i (försvagat: “tycka om”)

(Source: http://exin.nada.kth.se/sve)
Under gårdagen och idag har jag upplevt en för mig helt ny situation… Man vill säga något och få fram sitt budskap till en annan människa… Men orden räcker på något vis inte till… Såklart man kan säga att man älskar någon… Och mena det!

Men när man skulle villa säga så mycket mer…? Kan inte någon komma på helt nya ord för älskar och saknar? Som skulle ha en mycket djupare och starkare betydelse…? T.ex. älskar upphöjt i 100000?

Nu undrar säkert du som läser det här, om någon ens läser det, att vad är det jag skriver om…

Min trolovade, Hanna, den underbaraste människan som finns, åkte till Nepal igår… Saknar henne mer än så mycket man kan sakna ngn… Hon har ringt ett par gånger… Och redan att höra hennes röst får mig att känna en konstig känsla, lite svårt att förklara men man vill typ gå sönder av saknad och vill åka till Nepal omedelbart!!!

Fick idag nog av den känslan och köpte flygbiljetter till Kathmandu, avfärd den 13.4… Man har iallafall något att se fram emot nu och det gör saken lättare… Hoppas jag… <3

Dethär är alltså min första blog någonsin… Registrerade mig hit på önskan / uppmaning av Hanna… Vem vet, kanske ni får läsa mer i ngt skede!? Skall iallafall försöka skriva ngt hit alltid nu och då…

Och Hanna, om du läser dethär…. J A G Ä L S K A R D I G ! ! ! ! ! <3 Nu och för alltid…