Urheilu… Kärsimys? Nautinto? Molemmat? :)

Dags att försöka skriva ngt igen… Upplevde något konstigt idag… Var för första gången på länge ensam ute på länk… Springande i helt ordentligt fart…

Hade nästan glömt hur tungt, men samtidigt roligt det är att träna… Kalla mig galen om ni vill men… När jag var ute och springa… Rak motvind, snöstorm som typ blåste vågrätt i ansiktet… Snön / slasket fastnade i ögonbryn, skägg o.s.v.. Förvandlade dem till istappar… Mitt under länken upptäckte jag en trappa… 57 trappsteg (jag hann räkna) lång… Inte så lång, men… Beslöt mig för att upprepa en träning jag utförde som ung lovande (?) toppidrottare..

Sprang och hoppade och hade mig upp för trapporna… Sammanlagt 25 gånger… Sen sprang jag hem tillbaks… Var kanske inte roligt, var kanske inte varmt och skönt… Men på något underligt sätt känns det ändå helt super-bra att ta ut sig… Helt och hållet! Kom hem, tog en lång varm dusch… Och tänkte skriva dethär efter det… Hann knappt öppna sidan så somnade jag… På sängen… Vaknade just och tänkte att jag skriver klart dethär… 

My point? Lite svårt att beskriva känslan jag syftar på… Men då du tagit ut dig lite över den gräns du själv klarar av… Och sen kommer hem… Känslan att bara ligga, och veta att man gjort ngt… Känns bra… Hmm… Ska försöka beskriva dethär utförligare i ngt skede…

Nu skall jag fortsätta sova och drömma om min älskade Hanna som är i Nepal och som jag saknar i massor… <3

Honey, if you read this: I LOVE YOU!!!!! <3 Forever…

Casper is over and out…