Heh… :)

Jag blev just officiellt utsedd till plättmästare!!!!!!!!!!!!

För stark för sina egna krafter

Är människan för stark för sina egna krafter?
Är du för stark för de krafter du har?
Är jag för stark för de krafter jag har?

Kan du flyga till toppen av Mt. Everest om du vill?
Kan du sparka fotboll med månen som boll?
Kan du bryta av järn?

Hur hanterar man sina egna krafter?
Är det ditt fel om du blir utslängd ur ett flygplan ovanför Mt. Everest och landar på toppen?
Är det ditt fel om din fotboll ser ut som en måne i miniatyr?
Är det ditt fel om järn går av då du rör vid det?

Fattar du något av det här?
Jag fattar inte… Men jag tror någon kan kalla det för poesi?

“Normi yö partiossa…”

Rubriken kan säkert översättas ungefär till: En normal natt “på patrull”…
Extraknäcker alltså för en firma som kör med konceptet: En bil, 2 ordningsvakter, har hand om säkerheten på ca. 50 restauranger i Helsingfors. Alla namn i denna historia är ändrade, inkl. restaurangernas namn.
Förutom händelserna här har vi alltså besökt runt. 20 restauranger som “patrullbesök” utan åtgärder.

18.30: Jobbet börjar. Jag och mitt jobbpar (“Masa”) söker först av allt upp ett matställe, går igenom händelserna under dagsturen samt vilka inverkningar de händelserna kan ha på vårt skift. Detta gör vi över en tallrik god (och billig = personalpris) mat på en av restaurangerna vi har hand om. Hemlagat potatismos, 3st Bratwurstar, 4 bitar saltgurka, en inrefilé biff, stekt ägg m.m…. 4,35€… Dyrt?

19.00 – : Normal bevakning. Besöker en del av våra 50 ställen, de som vi gått igenom att behöver “förebyggande verkan” ikväll samt några vi har kontrakt med att besöka dagligen. Närvaron av två ordningsvakter har ofta en lugnande effekt samt ger kunderna en känsla av trygghet.

21.30: Larm: Karl Rock Bar, på plats 21.33
- det visar sig att en mentalt rubbad kvinna har sovit där i 4 timmar och anser att hon kan inkvartera sig där en natt för priset av en pepsi. Personalen får inte ut henne så de ber oss dit. Vi försöker diskutera med kvinnan, utan framgång. Vi för ut henne med följden att hon ställer sig mitt på en bredvidliggande, ytterst vältrafikerad väg och hoppar jämnfota, samtidigt som hon ringer polisen i hopp om att dom ska ta fast oss. För kvinnans eget bästa och stort hot av trafikolycka tar vi fast henne och ringer själva polisen som för henne för att få professionell vård.

22.38: Vi ringer efter kinesisk take-away och kör mot Töölö för att avhämta maten.

22.42: Larm: Pub Råghatten, på plats 22.45
Då vi är 100m från kinarestaurangen ringer telefonen. Hämtandet av maten blev avbrutet då vi kallades till en bar där en drogpåverkad man muckade gräl med övriga kunder. Försökt få mannen att komma med ut genom att tala -> Mannen i sinnestillstånd odugligt för kommunikation -> Släpat ut mannen.

22.52: Avhämtande av den redan beställda maten

23.01: På kontoret för att äta

23.02: Larm: Bar Backen, på plats 23.06
Typiskt! Då man just fått av sig rock, skottsäker väst, bälte m.m. och fått maten framför sig så ringer telefonen. En restaurang har problem med en galning som slänger stolar runt sig och hotar andra kunder. Åkt dit -> Släpat ut kunden och varit tvungna att ta till milda maktmedel p.g.a. kraftigt motstånd.

23.17: Larm: Bar Annukka, på plats 23.19
Tanken att få åka tillbaks till kontoret och påbörja maten blev ett minne blott. 25 ungdomar hade sprungit in till en restaurang, personalen ansåg att minst hälften av dem inte hade fyllt 18, de hade med sig egen dricka m.m. -> Till platsen -> Slängt ut hela gänget samt hållit ett kort utvecklingssamtal med dem. Ungdomarna besluter sig för att gå bärsärkagång mot nästa bar, söndrar en hel del allmänn egendom -> Meddelat om det åt polisens larmcentral och fortsatt då nästa larm kom.

23.42: Larm: Bar Gyllene Florida, på plats 23.45
Åter var vi tvungna att skippa tankarna på vår goda (kallnande) mat på kontoret…En restaurang meddelade om slagsmål -> Till platsen -> Släpa ut alla inblandade -> Reda upp saken -> Låta ena parten fortsätta tillbringa sin kväll i god (?) karaokestämmning, den andra parten var tvungen att gå hem!
Som ett mysterium blev att varför restaurangens egna ordningsvakt gömde sig i garderoben och inte gjorde ngt alls!?

00.12: ÄNTLIGEN på kontoret och tid att äta…

00.50: Larm: Karl Rock Bar, på plats 00.55
Personalen på ifrågavarande bar hade igen problem och igen med en galning… Till stället -> Försöka tala vett med en person som var helt “ur gäng” -> Förklarat att denna måste lämna restaurangen -> Varit tvungna att släpa ut denna då inget annat hjälpte. Detta hände samtidigt som vi had 3st greenpeace-hippie-typer hängande efter oss. Syftar på att bokstavligen ha dem hängande efter oss, fastklängda i armar, halsen m.m. samt försöka hindra vårt jobb.. :S
“Masa” blev utanför och se efter galningen, jag höll ett kort utvecklingssamtal med greenpeace-hippie-typerna om restaurangbeteende, en ordningsvakts rättigheter och skyldigheter samt berättade om straff för motstånd mot ordningsvakt.

01.36: Larm: Bar Texas, på plats 01.41
Gängstrid, 15 personer -> Till platsen -> Gå emellan -> Lugna ner situationen -> Kolla om ngn har fordringar mot de andra -> Slänga ut den hälft av människorna som började grälet. Puh.

02.15: På djurgårdens Neste för att ta en kopp kaffe / te och gå igenom kvällens casen.

02.30: På kontoret, fylla i rapporter m.m… Diverse obligaroriskt pappersarbete.

03.00: Hem, sova, drömma om min älskade Hanna… <3

Sådär kan alltså en “normal natt” se ut… Man stöter som sagt på en hel del och jobbet är inte alltid lätt… Inte fysiskt och inte psykiskt.

Men tanken på att jag har min älskade Hanna med mig i tankarna får mig att orka… Med vad som helst <3

Hanna, jag älskar dig!!!!!<3

Urheilu… Kärsimys? Nautinto? Molemmat? :)

Dags att försöka skriva ngt igen… Upplevde något konstigt idag… Var för första gången på länge ensam ute på länk… Springande i helt ordentligt fart…

Hade nästan glömt hur tungt, men samtidigt roligt det är att träna… Kalla mig galen om ni vill men… När jag var ute och springa… Rak motvind, snöstorm som typ blåste vågrätt i ansiktet… Snön / slasket fastnade i ögonbryn, skägg o.s.v.. Förvandlade dem till istappar… Mitt under länken upptäckte jag en trappa… 57 trappsteg (jag hann räkna) lång… Inte så lång, men… Beslöt mig för att upprepa en träning jag utförde som ung lovande (?) toppidrottare..

Sprang och hoppade och hade mig upp för trapporna… Sammanlagt 25 gånger… Sen sprang jag hem tillbaks… Var kanske inte roligt, var kanske inte varmt och skönt… Men på något underligt sätt känns det ändå helt super-bra att ta ut sig… Helt och hållet! Kom hem, tog en lång varm dusch… Och tänkte skriva dethär efter det… Hann knappt öppna sidan så somnade jag… På sängen… Vaknade just och tänkte att jag skriver klart dethär… 

My point? Lite svårt att beskriva känslan jag syftar på… Men då du tagit ut dig lite över den gräns du själv klarar av… Och sen kommer hem… Känslan att bara ligga, och veta att man gjort ngt… Känns bra… Hmm… Ska försöka beskriva dethär utförligare i ngt skede…

Nu skall jag fortsätta sova och drömma om min älskade Hanna som är i Nepal och som jag saknar i massor… <3

Honey, if you read this: I LOVE YOU!!!!! <3 Forever…

Casper is over and out…

Finland – en rättsstat på de kriminellas villkor…

Sitter just nu på mitt rum i Pajulahti där jag är och håller träningsläger för juniorlandslaget i cykling. Missade själv öppningen av hela lägret idag för att jag var tvungen att åka till Helsingfors. Hela vägen tillbaks till Pajulahti satt jag och funderade på varför jag egentligen åkt till Helsingfors!? Och att de kriminella i Finland har det allt för bra just nu… Låt mig förklara det kort! (försöker så kort jag kan )

På våren år 2006 jobbade jag delvis som väktare i metron i Helsingfors. En kväll var jag och min jobbkompis tvungna att ta fast en person som inte var riktigt samarbetsvillig med oss. I samma veva fick jag hans knytnäve i tinningen så det blev en liten bula.
Polisen kallades till platsen och för att hämta drogmissbrukaren som var i handfängsel och då de kom till platsen 2 timmar senare gav dom homom en “extra bonus”, alltså böteslapp för motstånd mot ordningsuppehållande (?) person.
[Syftar på begreppet: Järjestystä ylläpitävän henkilön vastustaminen]

Om man får böter i Finland så kan man alltid klaga på dem! Därefter utreds det igen vad som egentligen hänt. Polisen utför med andra ord en förundersökning där man hör alla inblandade parter och tar reda på om det var befogat att ge böteslappen.

OM det anses att böteslappen “kom åt rätt person” så kan man klaga vidäre, fast polisen redan utrett och konstaterat att fallet i fråga är “vattentätt”…

Man klagar vidäre till tingsrätten… Tingsrätten studerar polisens förundersökning och hur klart fallet än är så måste man ta upp det i rätten. Och dit kallas alla inblandade partet.

Ungefär 4 veckor efter händelsen jag beskrev blev jag uppring av en utredare från Helsingfors polisen. Två dagar senare blev jag förhörd som målsägande /vittne. Du kan själv tänka dig hur mycket du kommer ihåg om exakt vad du sagt/gjort/kommer ihåg från ngt som hänt dig för fyra veckor sedan…

Nåja, det roliga börjar när du efter en lång tid blir uppringd av en stämmingsman som sitter i tingsrätten i Gräsviken, bör träffa dig personligen för att överräcka en stämming. Stämmingsmännen är lata på att röra på sig så helst bör du själv hämta stämmningen i Gräsviken. Efter det vet du alltså om dagen som det redan då helt självklara ärendet behandlas! *Jee…*

 Du skall alltså infinna dig på det givna datumet i tingsrätten för att berätta din version av historien. Om du råkar glömma det så blir du efterlyst av polisen och får 200-500 Euro i böter.

Jag tog mig till Gräsviken på den givna dagen och satt där i 2 timmar och vänta på att rättegången skulle börja. Efter dom två timmarna blev alla inblandade inkallade, surprise surprise var den åtalade inte där, fick 200 Euro böter (som han ändå inte betalar) och domaren uppgav ett nytt behandlingsdatum.  Som “belöning” för att jag kom dit fick jag dagspeng + ersättning för resa enligt billigaste möjliga, innebär 14,40€+ 2 x 2,20€ = 18,80€ ! ! ! JÄTTE MYCKET!

Rättegångars uppgjorda tidsschema stämmer alltså aldrig och är alltid försenade. Det nya datumet får du inte skriftligt, om du glömmer det är böterna 500-1000 Euro.

Fyra månader senare var det nya datumet för behandlingen av fallet, igen väntade jag lite mer än två timmar på att få komma in till salen. Som jag väntat kom en åtalade inte dit då heller… Han fick 500e böter till och ett nytt datum bestämdes, igen… Som belöning fick jag igen furstliga 18,80€! Som annars betalas ut om ca. 6 månader…

Det nya datumet får inte ännu heller skriftligt och om du glömmer det är böterna 1000-1500 Euro.

Det nya datumen för behandling skulle ha varit nu kommande veckas tisdag!  I förrgår blev jag uppringd av åklagaren som berättade att samma drogmissbrukare just nu var fast för vissa andra brott och att dom håller rättegången IDAG kl. 10.o0… Jag kom igår hit till Pajulahti för landslagslägret jag ordnar…

Mitt ultimatum var alltså: Ta mig till tingsrätten idag kl. 10.00 eller betala 1000€ i böter och stanna på lägret…
Förklarade situationen för dem och enda svaret var att -”Mehän kyllä maksamme korvausta jos tulet julkisilla”…
Hur tar man sig från mitt i urskogen där jag är nu till Hesa!? Jo, det lyckas… Men jag sku ha borda starta kl. 04.45 imorse… Efter många om och men fick jag dem att gå med på att betala km-ersättning då jag kommer med egen bil.

Nåja, lämnade juniorerna vind för våg för ngra timmar, tog mig till Hesa, blev inkallad i salen, bara för att höra:
-”Syytetty myönsi jo kaiken, voitte lähteä”

*GRRRRRRRRRRRR……….*

Så tydligen är det de kriminella elementens villkor vi lever på… Fortsättning följer om ngn orkar läsa… Men nu måste jag gå och hålla kuntopiiri åt juniorerna och txta åt min älskade Hanna i Nepal! To be continued…

Näillä pitäisi päästä Nepaliin…? :)

Ännu om saknad…

Tänkte fortsätta lite om samma ärende som mitt livs första blogg (här under) delvis handlade om… Nämligen saknad…

Var igår på min kompis bröllop! Det var fint att se två förälskade människor säga ja till varandra… Och inför gud lova varandra evig kärlek… Det som skulle ha gjort bröllopet perfekt skulle ha varit att ha Hanna vid min sida…

Saknaden jag känner är enorm men jag kom underfund med att jag ändå är den lyckligaste mannen i världen! Varför? Jo…

Jag har någon att sakna! <3

Jag har någon som saknar mig! <3

Jag har någon att älska! <3

Jag har någon som älskar mig! <3

Jag har någon som valt att leva resten av sitt liv med mig! <3

Jag har något underbart att vänta på! Att få återse min älskade Hanna! <3

Jag har något att se framemot! Ett långt och underbart liv tillsammans med den jag älskar, Hanna! <3

Så om man tar i beaktande just nämnda saker… Så är jag lycklig! Fast den jag älskar är ensam mitt i Nepal och jag är här… Hanna har lärt mig en sak! Nyckelordet till allting är TILLSAMMANS!

Fast Hanna är där och jag är här så har vi ändå varandra… I tankarna, genom känslor, underbara minnen och mycket mer… Om inte SÅ länge mer ses vi igen… Och den stund vi återses kommer att bli ljuvlig!

Imorgon skall jag annars och hämta mina flygbiljetter!

Bild från Patan, Nepal… Staden där Hanna bor…
Hanna, om du ser bilden… Kan du gissa bildens “budskap”!?

När orden inte räcker till…..

saknar [s'a:knar] saknade saknat sakna verb – vara ledsen för att man inte längre har (något eller någon)

älskar ['el:skar] älskade älskat älska (!) verb – känna kärlek till, vara kär i (försvagat: “tycka om”)

(Source: http://exin.nada.kth.se/sve)
Under gårdagen och idag har jag upplevt en för mig helt ny situation… Man vill säga något och få fram sitt budskap till en annan människa… Men orden räcker på något vis inte till… Såklart man kan säga att man älskar någon… Och mena det!

Men när man skulle villa säga så mycket mer…? Kan inte någon komma på helt nya ord för älskar och saknar? Som skulle ha en mycket djupare och starkare betydelse…? T.ex. älskar upphöjt i 100000?

Nu undrar säkert du som läser det här, om någon ens läser det, att vad är det jag skriver om…

Min trolovade, Hanna, den underbaraste människan som finns, åkte till Nepal igår… Saknar henne mer än så mycket man kan sakna ngn… Hon har ringt ett par gånger… Och redan att höra hennes röst får mig att känna en konstig känsla, lite svårt att förklara men man vill typ gå sönder av saknad och vill åka till Nepal omedelbart!!!

Fick idag nog av den känslan och köpte flygbiljetter till Kathmandu, avfärd den 13.4… Man har iallafall något att se fram emot nu och det gör saken lättare… Hoppas jag… <3

Dethär är alltså min första blog någonsin… Registrerade mig hit på önskan / uppmaning av Hanna… Vem vet, kanske ni får läsa mer i ngt skede!? Skall iallafall försöka skriva ngt hit alltid nu och då…

Och Hanna, om du läser dethär…. J A G Ä L S K A R D I G ! ! ! ! ! <3 Nu och för alltid…